En ljummen sommarkväll

I fredags var det en sån där sommarkväll som man verkligen vill minnas. Det hade varit riktigt varmt hela dagen och när kvällen kom beslöt Kristoffer och jag oss för att ta en promenad och åka lite longboard. Klockan var runt elva, solen hade ännu inte hunnit gå ner, fåglarna kvittrade och det luktade sommar. Det var en ljummen sommarkväll som var så otroligt härlig tills jag låg på rygg på asfalten efter att ha tappat balansen på Stoffes longboard. Nu var det helt nya intryck. En smärta i ena skinkan och korsryggen, blod på armbågen, en repig mobiltelefon och en svullen handled. Promenaden blev inte så lång och den underbara sommarkvällen var inte lika underbar längre.

Jag hade ont hela helgen, i handleden, rumpan, nacken och så sved det i några skrubbsår i handflatan och på armbågen som förde tankarna tillbaka till barndomen då den typen av sår var lite vanligare än idag. Jag bestämde mig därför att åka till läkaren idag. Med mig hade jag Nina som råkat ut för den dåliga kombinationen "höga klackar i våt och hal trappa". Hon hade fallit flera trappsteg och slagit i ryggen. Ingen av oss trodde att vi var särskilt allvarligt skadade. Det visade sig dock att hon hade brutit tre revben och jag gick ifrån läkaren med gipsad arm. När detta gick upp för oss kunde vi inte annat än att brista i skratt. Mina röntkenbilder visade inte några brott, men de tog det säkra före det osäkra och gipsade. Lite spännande ändå. Jag har aldrig gipsats förrut.

Stoffe tycker att jag ska upp i sadeln och ställa mig på brädan igen. Det kommer nog dröja ett tag, men någon gång vill jag lära mig åka. Nästa ljumma sommarkväll ska jag nog bara försöka njuta iallafall.