Dagens datum

Vad fint det är, dagens datum:

2011-11-02

eller 20 11 11 02
eller (2+0)+(1+1)+(1+1)+(0+2)=2+2+2+2

Känner ni symmetrin? Balansen? Harmonin?
Det är det bästa datumet på länge tycker jag. Så fyller ju Therese år också. Grattis!

Söndagstristess

Höstpromenad

"I sense an owl in the little boy"

Ja så kan det bli om man först misstar talessättet "ana ugglor i mossen" för "ana ugglor i gossen" och därefter spontant översätter det till engelska. Det här är mitt nya favorit-talessätt.

Nya lägenheten

Nu har jag äntligen kommit på plats och tagit mig tid till att ta lite bilder av nya hemmet. Det är ungefär lika stort som lilla huset, men jag har inte längre två rum. På fotot skymtar sovalkoven och vid den är dörren till garderoben. Jag har ännu inte pysslat om min sovalkov så att den blir mysig, men jag ska nog få upp lite bilder på väggen ovanför sängen så småningom.

Att cykla

Jag har skaffat mig bysykkelkort. För 90 kronor får man tillgång till Oslos bysykler som finns utplacerade lite här och där vid cykelstationer. Jag har en station i mitt område där jag kan plocka upp en cykel och sedan lämna tillbaka den vid annan station. Man får ha dem i 3 timmar i taget.

I går provade jag för första gången och kände mig barnsligt lycklig. Min nya lägenhet ligger lite längre från centrum, och eftersom jag alltid går vart jag än ska har alla avstånd känts så mycket längre. Men med ens jag hoppade upp på cykeln och trampade i väg fylldes jag av en väldig frihetskänsla. Nu kan jag ta mig vart som helst, när som helst och mycket snabbare. Anledningen till att jag inte skaffat bysykkel förrän nu är att det känts lite läskigt att cykla i Oslo. Här finns få cykelbanor, bilisterna är lite mer aggressiva än i Sverige och jag är faktiskt lite rädd för trikken som inte tar hänsyn till någon. (Trikken tar bokstavligt på att alla har väjningsplikt för den. Jag har varit med om att en trikk har kört på en blind man på ett övergångsställe.) Väl ute i trafiken kändes det dock inte så farligt, så nu ska det minsann cyklas. Jag kanske till och med skaffar mig en egen cykel när tiden är mogen.

Cykelkulturen i Oslo är något annorlunda den i Linköping. Jag minns en konversation jag hade med en kollega när jag nyss flyttat hit:

Min kollega: Sykler du?
Lite osäker på norska språket och själva frågan svarade jag med en motfråga: "Menar du om jag kan cykla?"
Min kollega: Nei, pleier du å sykle?
Jag: Ja, jag brukade cykla varje dag till universitet.

På min kollegas uttryck förstod jag att jag helt hade missuppfattat betydelsen av verbet "å sykle". I Linköping cyklar man när man sitter på sin rostiga cykel och trampar i motvind mot universitetet. I Oslo kan man också cykla till jobbet men man "sykler" om man träningscyklar med en träningscykel, har ett cykelintresse, kör cykellopp, följer Tour de France och använder cykelutrustning så som cykelbyxor, cykeljacka, reflexväst, cykelskor, cykelbrillor, kilometerräknare, cykelhandskar och cykelväskor.

Min kollega förklarade för mig att det var detta han menade.
Jag: Nej, så cyklar jag inte.
Min kollega: Da sykler du ikke.

Tillbaka i Oslo

Terror

För en gångs skull är jag glad över att inte vara mitt i händelsernas centrum i Oslo. Fredagen 22. juli var jag hemma i Linköping när pappa ropade att det var explosioner i Oslo. En bomb hade exploderat i Regjeringskvartalen där jag numera går varje dag till och från jobbet och där svenska Margaretakyrkan ligger. En terrorattack mitt i min vardag. Resten av detaljerna känner nog alla till vid det här laget.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det är svårt att skriva nåt som inte känns klyschigt eller ytligt. Så jag skriver inget mer, bara att jag är glad över att bo i ett land där man möter ondska med kärlek och fascism med demokrati. Det är starkt, modigt, vackert och helt rätt.

Nytt hem

Jag visste ju från början att jag bara skulle få bo i det lilla huset i 1,5 år. Ändå kändes det så trist och lite förvånande när jag för några veckor sedan fick ett definitivt besked på att jag inte fick bo kvar. Efter fyra visningar på två dagar och en aggresiv framtoning för att få den lägenhet jag helst ville ha så lyckades jag att på tre dagar ro hem ett förstahandskontrakt på en söt liten etta med kokvrå, sovallkov och en mini walk-in-closet.

Det finns ju lägenheter att få tag i här i Oslo, men det kostar. Det kan kosta så mycket som 7000 kr för 20 kvm med 2 kokplattor som "kök". Så jag hade nog tur den här gången också. Lägenheten ligger i ett område som heter Sagene. Runt husknuten ligger Akerselva med stora parkområden. Jag har fransk balkong med utsikt mot träd och söta små trähus. Dessutom har jag nära till vänner. En väninna bor faktiskt i samma hus och en annan har köpt lägenhet några hundra meter bort. Som om detta inte vore nog har jag hittat det ytterst sällsynta livsmedlet Quorn för endast 39 kr i min lokala ICA-butik, och i en mycket trevlig butik runt hörnet säljer de halloumi, fetaost, frukt, grönsaker och har flera hyllmeter med pasta, cous cous, bulgur och ris. Det är också sällsynta varor i detta land där man inte äter så mycket mat, mest bröd.

Bilder kommer när jag kommit i ordning lite mer.

Bodø og Kjerringøy

Förra veckan var det sommarseminar och avslutning av projektet jag jobbar med och i år hölls seminaret i Bodø. Därifrån reste vi med guide till Kjerringøy. Man måste nog uppleva det själv för att förstå hur fantastiskt vackert det är i Nord-Norge. Jag blir tagen varje gång jag är där. Bodø har vita stränder, turkost vatten och snöklädda fjälltoppar. En oslagbar kombination. Försöker med dessa bilder från Kjerringøy dela med mig av skönheten.

Krage

När jag var hemma sist upplyste min modemedvetna mormor mig om att det är modernt med kragar. Hon såg dessutom till att jag utrustades med dessa gamla sortens nymodigheter. Hon hade en hel ask med kragar att välja och vraka ur. Tur man har en uppdaterad mormor. Förra veckan bar jag krage på Formal Friday och fick minsann beröm av städerskan för min fina outfit.

Tack för kragarna mormor! Den här bilden är till dig!

Vårpirr

Sista ljusgröna, bulliga knopparna på är på väg att spricka i slottsparken.

1700-talsrosor

Tyg med 1700-talstryck är dyrt. Kostar runt 1000 kr/m. Det är jobbigt när man har fått för sig att man vill ha gardiner med blå 1700-talsrosor. Turligt nog fann jag två dukar med blå rosor för 99 kr st. Efter snart ett år har jag äntligen sytt gardiner av dessa. Fint va?

Skid-VM

Med Kvikk lunsj i fickan, ull-undertöy och ett glatt humör begav jag mig upp till Holmenkollen för att se 5-milen idag. Lika glatt var inte humöret när jag satt på t-banen tillbaka i en vagn full av norrmän som sjöng "Seiern er vår, seiern er vår", men jädrar vad kul det var att tjoa ikapp med 100 000 personer där uppe.

Tom i själen utan AR

Sedan 2006 har jag kunnat se Antikrundan på svtplay från utlandet. Helt plötsligt går det inte längre. Och i höstas läste jag om att de skulle värdera det största fyndet i Antikrundans historia. Det kryper i kroppen när jag tänker på den där spännande värderingen som ska vara så fantastiskt att de rörde alla till tårar. Men varje gång jag försöker titta får jag besked om att det inte går att se programmet utanför Sverige. Därför har jag nu mailat svt och frågat om det möjligtvis inte har uppstått ett litet fel. För det kan väl knappast vara så att man inte ska kunna se det från utlandet längre?

Nu sitter jag och skrattar högt åt mig själv. Det är ju så grymt töntigt, både att vara AR-entusiast och att maila svt när man inte får se programmet. Vad ska jag säga till mitt försvar? Jag har gillat det sen jag var 14 år ung, tycker det är sjukt mysigt med alla människor med olika dialekter, som kommer med blygsamma förslag på sakernas värde, illa döljer sin besvikelse och så Knuts entusiasm över gamla skåp.

Väntar spänt på svar från svt.

Tjänstresa 2

Och här är en bild från Ålesund. Vackert det också!

Tjänsteresa

Norge är förlåtet. Ok, man kan får springa i 4 olika butiker för att hitta ingredienser. Efter min tjänsteresa till Nord-Norge förra veckan har jag förlåtit Norge. Det är så otroligt vackert där uppe. Och återigen slogs jag av hur trolskt det är i Finnmark. Utsikt så vacker så att det pirrar i bröstet och ögonen tåras, fjälltoppar i morgonsol, turkos is och vida vita vidder gjorde att all irritation släppte. Jag greppar hela konceptet att vara "ett med naturen". För vem vill inte vara ett med något så gudomligt vackert. Jo minsann, så fort jag kommer upp i norra Norge blir jag frälst.

Jag är så glad att jag får resa i jobbet. Jag hade aldrig fått för mig att resa längre norrut än det jag redan är. Tycker det är kallt så det räcker här i Oslo. Nu är det andra gången jag besöker Finnmark och jag har lika stor lust att resa tillbaka nu som efter förra gången. Det är fantastiskt där. Se bara på bilderna.

Fjällbjörkar.

Ryssland rakt för över. Kirkenes ligger inkilat mellan Ryssland och Finland, nordost från Sverige.

Övergivna, fastfrusna, ryska båtar.

Synen från mitt hotellrum.

Bakning och irritation

Norge och Sverige är lika på många sätt och ganska fort glömmer man att man befinner sig utomlands, fram till den dagen man ska baka och snabbt blir påmind om grannländernas vitt skilda matkultur. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att svenska varor inte finns i norska butikshyllor. Men icke!

Det är samma visa varje gång jag ska baka till fredagskaffen. Alltid är det någon liten ingrediens eller tillbehör som saknas och som inte går att få tag i. Knäckformar, formar till småkakor såsom hallongrottor, bittermandlar och rågflingor är icke-existerande eller sällsynta. I torsdags skulle jag ha mandelmassa till semlor. Som vanligt sprang jag irriterad från butik till butik och letade. När jag frågade efter mandelmassa mötte butiksbiträdena mig med den där frågande blicken som jag nu så väl känner igen. En kille gjorde ett gott försök att sälja kransekakemasse till mig och försäkrade mig om att det var samma sak som mandelmassa. Jag blev så uppgiven. Jag har ju lyckats baka semlor i Spanien och tänkte att det därför borde vara fullt möjligt också i Norge.

Antar att det var så här mormor kände sig när hon som norsk i Sverige letade råvaror till brödet hon skulle baka och fick höra av det svenska butiksbiträdet:
"Jasså är det det här du ska ha? Det ger vi till hönsen!"

Efter att ha beklagat mig under lunchen visade det sig att en kollega hade koll på utbudet av ingredienser till bakning. Hon upplyste mig om att mandelmassa normalt inte finns i Norge, men de säljer det på IKEA. Det borde jag ha vetat! Det är ju så med allt det andra. God ost och pepparkaksdeg kan man ju få tag i där t.ex. För att baka mina svenska godsaker får jag helt enkelt ta mig till svenska butiken. Inför nästa bakning blir det en tur med IKEA-bussen.

Den här gången löste det sig ändå ganska bra. I fjärde butiken fann jag "Ekte marsipan" som innehöll 50 % mandelmassa och fredagskaffen var räddad.

Muffinsfika från fröken Olssons bageri

Jag fnissade för mig själv när jag såg den här bilden första gången förra veckan. Kan det bli mer svenskt än "fika"? Skylten tillhör kedjan Deli De Luca som är ungefär som 7eleven. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag alltid ler när jag går förbi skylten. Kanske för att det ett uttryck för den försvenskning som den norska restaurang- och servicenäringen faktiskt genomgår. Eller så drar jag på munnen för att jag vet att det sticker lite i ögonen på dem som muttrar över att det är alldeles för mycket svenskar här. Eller så är det lite roligt för att det påminner mig om mitt hemland.

Indien

Hemma och lite sliten efter resan från Indien. Har haft en fantastiskt härlig semester tillsammans med Sofia. Två veckor gick alldeles för fort och vi har redan pratat om nästa Indien-resa, för Indien är underbart och vi blev så sugna på att se mer. Det är inte enkelt att välja ut bilder bland 1200 st, men här kommer ett urval.


Solnedgång i Calangut, grannbyn till Candolim där vi bodde.

Kor på Candolim beach.

Litet sött tempel.

Litet arrangemang som man kan se hängandes under bilar och i bilrutor och över dörrar.


Fiskare utanför Candolim.

Apa i djungeln. Vi var på väg att titta på vattenfall.

Marknad i delstatshuvudstaden Panjim.

Tempel i Panjim.


Vår beach hut i underbara Palolem.


Båttur och fågelskådning.



Palolem beach.



Julstjärna.

Catedraler i Old Goa.


Cashewnöt.


Avslutade vistelsen med en pedikyr.

Julen 2010

Nu är det bara en dag kvar på julledigheten. Jag är tillbaka i Oslo och går och plockar i ordning här hemma. Känns fantastiskt skönt att komma hem till ett alldeles eget hem efter jul för första gången någonsin. Tänkte jag skulle bjuda på bilder från julen i Linköping. Det här är till dig Emma, så du får se hur vi hade det. Som vanligt var det som vanligt på julafton, som det vanligtvis är i svenska hem. Vi saknade dig och väntar spänt på bilder från din jul.

Mamma bakar bröd dagen före julafton.

På plats i domkyrkan på julaftons morgon.

Klapparna på plats under flygeln.

Min finfina morfar

Söta mormor.

Vinterljus i slottsparken

En frostad domkyrka