Vintervitt

Jag har befunnit mig på ett hotell vid Oslo lufthavn i ett par dagar och var bara tvungen att visa en bild på träden utanför hotellet. Jag har nog aldrig sett så tjock frost förut. Det såg overkligt ut, som i en amerikansk julfilm som slutar med att tomten faktiskt finns och mirakler kan ske i juletid. Nästan så att jag förväntade mig flygande renar med Rudolf i täten och en tjock, röd tomte i glittrande guldsläde efter dem. Fantastiskt vackert!

Julstämning til syster på andra sidan jorden

Förvirringen fortsätter

Idag var det adventsgudstjänst i Svenska Margaretakyrkan. Damen som delade ut program frågade mig om jag var konfirmand. Jag ser tydligen ut som 14 också. Sjukt kul. Det gjorde min dag.

Åldersförvirrad tjej (14 år) fyller snart 29

I många avseenden känner jag mig vuxen. Jag bor i ett eget hus, har en magisterexamen och fast jobb i staten. Samtidigt får jag nästan alltid visa legitimation, även när det är 18-årsgräns, och mitt intresse för Twilight och Harry Potter delar jag mer med mina brorsdöttrar, som är i tonåren, än med folk i min egen ålder. Kollegor har bara skakat på huvudet när jag uttryckt min längtan efter att få se den nya Harry Potter-filmen och det har varit riktigt svårt att få tag i ett HP-fan i min egen ålder som också hade lust att se den. Därför blev jag otroligt glad när Hanna delade min entusiasm och gärna följde med på bio ikväll.

Vi möttes en stund innan filmen började för att fika och hinna skvallra lite. Pirriga inför filmen satte vi oss ned på ett café vid bion. Båda beställde varm choklad. Vi skrattade när vi kom på oss själva. Varm choklad och bio på en fredagskväll förde tankarna tillbaka till gymnasiet och jag kände mig som 17 igen. Och yngre skulle vi bli innan filmen var slut.

Vi var inte alls beredda på den norska översättningen av Harry Potter. Flera av karaktärerna hade andra namn, vilket var både förvirrande och irriterande. Därför försökte vi undvika att se på undertexterna så gott det gick. Men när det visade sig att "snitch" var översatt till "snopp" började vi fnissa hejdlöst och fick skärpa oss för att sluta. När Harry senare förklarade för Hermione att han inte hade fångat "snoppen" med handen utan i munnen, gick skrattet inte att stoppa. Vi bröt ihop, fnissade okontrollerat tills ögonen tårades och jag fick bita mig i handen för att inte brista ut i högljutt gapskratt. Jag ville nämligen inte utmana Harry Potter-extremisten som satt nånstans uppe till höger och som applåderade både när filmen startade och när den slutade, samt hyschade alla i salen som inte ville vara tysta under filmen. Jag kände mig som 14 igen. En fnissattack och jag hade halverat min ålder.

Jag känner mig fortfarande lite förvirrad över min ålder, men en sak vet jag säkert. Just nu är jag trött som en 28-åring som har jobbat en hel vecka. Dags för den här fjortisen att gå och lägga sig.
Gonatt!
Kramizzzz

Överambitiös och utarbetad

För er som undrar hur jag såg ut som överambitiös och utarbetad trollkarlsassistent kommer här ett litet foto.

Och för er som nu undrar varför jag gestaltar en överambitiös och utarbetad trollkarlsassistent kan jag berätta att det var min kostym och sedermera karaktär på en Halloween-fest med cirkus-tema för en dryg vecka sedan. Det var tänkt som en utklädnad, men blev en hel roll för kvällen. Folk undrade ju lite vad jag föreställde med fjädrar i håret äpple på huvudet, bandage på armarna, skärsår och blåmärken. Mitt svar blev en hel liten historia om min tid på cirkus. Äntligen ville folk lära känna assistenten, som annars bara hade en biroll i manegen. Jag fick möjlighet att lyfta fram artistlivets baksidor; itu-sågningar som gått fel, borttrollningar som inte fungerat, skelögda knivkastare som missat, trapetser som brustit, clowner som gråtit. Sådant som aldrig annars lyfts fram i ljuset.

Jag tror att jag hade blivit en utmärkt facklig representant för alla cirkusartister där ute.

Besök av mor och far

Första snön

Var nyss ute på en kvällspromenad i kvarteret. Har varit inomhus i 11 timmar så jag kände att jag behövde lite luft. På vägen hem började det snöa. Första snön för den här vintern. Nu är det riktig höst. Först tyckte jag att det var lite mysigt, men när jag tittade upp mot gatlyktorna där man såg snöflingorna virvla i ljusstrålarna så kändes det som att det var ganska nyss det var snö. Massor snö, varning för ras, halka och tåg kaos. Jag vet inte om jag är redo för det ännu. Är det inte tidigt med snö i oktober?

Men lite mysigt är det iallafall med höst. Nu sitter jag i farmors famn och stickar.

Partysvensker

Jag har en ny morgonvana. För att piggna till sätter jag på P3 morgen. Då får man lite trevligt prat och lite musik och jag kan långsamt vakna till liv. I morse blev jag däremot provocerad. En norsk rappduo har gjort en ny låt som heter "Partysvenske". Att döma av texten skulle man kunna tro att det är de som har klottrat på väggen i Pilestredet. Följ länken så kan ni lyssna på den.

Undrar varför det är ok att driva med svenskar och inte andra nationaliteter i det här landet. Syskongnabbet mellan Norge och Sverige är så otroligt tydligt här. Undrar om jag märker det tydligare här för att jag är invandrare och om norrmän upplever samma sak i Sverige. Detta måste undersökas. Fram tills dess får jag hämnas med den här låten.

HOFFMAESTRO

Igår var vi på HOFFMAESTRO. Eftersom vi hört att de har blivit utsedda till Sveriges bästa liveband (ingen vet dock vart vi har hört detta) var förväntningarna höga. Bandet levererade, men publiken var hemsk.

Inte långt ifrån där jag bor finns ett välkänt klotter på en vägg. Någon har någon gång varit så förbannad att han eller hon varit tvungen att klottra detta budskap:

Ända sedan jag såg detta har jag undrat vad en partysvensk är. Igår mötte jag Oslos partysvensker personifierade på HOFFMAESTRO-konserten. Jag vet inte helt hur jag ska beskriva dem. De är kanske vad Pia och jag brukar benämna som typiska Oslo-svenskar, som jobbar intensivt under en period och sedan drar i väg och reser. De klär sig i färgglada kläder och hänger på uteställen nere i centrum och hörs och syns väldigt väl. Igår var iofs det gemensamma draget rutig skjorta och öl i handen.

Det är väl ok att folk blir skräniga när de dricker och är på konsert. Det får man ju lite räkna med när man går på den här typen konsert. Vad jag inte hade räknat med var att jag borde ha vässat klorna innan jag gick hemifrån och gjort mig redo för cat fight, för partysvenskor är uppenbarligen bitchiga och sugna på bråk. En väninna till mig blev hotad med ett: "Akta dig!" med tillhörande arg blick och vasst, pekande pekfinger och blev även kallad "hora" av samma partysvenska. En annan väninna blev beskylld för att stå och knuffas och där blev det nästan slagsmål.

Om klottraren hade upplevd samma sak som jag gjorde i går så förstår jag raseriet som resulterade i Oslos mest kända skadegörelse. Men jag tror jag nöjer mig med ett "Partysvenskor; skärp er!". Jag vill inte uppleva detta igen på Håkan Hellström eller Salem al Fakir i november.

Höst i mina kvarter

Next to normal

Var på musikalen Next to normal igår. Den var verkligen otroligt bra. Jag har inte varit på så många musikaler eller pjäser, men den här var verkligen gripande. Tårarna rann både längs artisternas kinder och våra. Musiken var jättefin och historien stark. Rekommenderar alla att se den.

Däremot var vi inte helt beredda på att det skulle vara på nynorsk. Maria hade fått biljetterna billigare genom en förening och vi hade inte tänkt på att kolla det. Men det gick bra det också. Vi var helt enkelt extra kulturella igår.

Drottningbesöket

Det gick bra att sjunga igår. Det var faktiskt inte alls så nervöst som jag trodde att det skulle vara. Tråkigt nog sjöng vi på läktaren medan drottningarna satt längst fram i kyrkan. Jag och några andra nyfikna korister bestämde oss därför att smita ner och ta nattvarden längst fram i kyrkan. Det kändes väldigt okristligt att utnyttja nattvarden för att få ett leende från drottningen, men när vi stod i kön insåg vi att vi inte var de enda. Det serverades nattvard både längst fram och längst bak i kyrkan och kön framåt var avsevärt mycket längre än kön bakåt.

Hon var söt drottningen, hon såg precis ut som på tv (som man brukar säga) och jag fick faktiskt ett leende blick när jag jag log mot henne med oblaten klibbandes på tungan.

Lika fort som drottningarna kom var de borta. Tyvärr gick de med snabba steg längs altargången så mina foton blev bara suddiga. Det går inte riktigt att se att det är Silvia på bilderna. För bättre foton kan ni kolla in Annas blogg. Hon fick till och med hälsa på drottningarna.

Hovsångerska

På söndagens högmässa kommer drottning Silvia och dronning Sonja att delta. Min kör ska sjunga. Med andra ord har jag blivit hovsångerska. Sakta men säkert tar jag mig in i de fina salongerna. Den 6 juni sjöng vi och minglade hemma hos ambassadören. Nu är är det dags att underhålla de kungliga. Vad kommer härnäst?

Så kom FP-poängen till nytta till slut

I ett möte idag hörde jag förvånat mig själv citera en av mina universitetslärare.
"Utgiftens storlek beror inte av på vilket sätt den finansieras. Det är viktigt att hålla isär begreppen "finansiering" å ena sidan och "utgifter" å den andra."
Jag kände mig ganska nöjd efteråt. Äntligen fick jag användning av något jag lärt mig under kursen i finansiell planering.

Skördetid

Efter att ha odlat tomater två år i rad har jag kommit fram till en viktig slutsats. Norge har inte det bästa klimatet för tomatodling. Jag anar att jag kanske inte var först med denna insikt, men man måste ju se det med egna ögon för att tro på det. I år har jag dock lyckats lite bättre än i fjol. Nu har jag skördat i september. Förra året plockade jag tomater i november.

Bakom mitt hus går en liten grusväg mellan två murar. För någon vecka sedan upptäckte jag att där växer smultron. Mitt i stan. På en mur. Mysigt.

Besök från andra sidan jorden

I helgen har jag haft finbesök. Emma har varit här och tillsammans med Annika har vi njutit av soligt höstväder i Oslo. Jag hade längtat så mycket efter Emma att det pirrade i kroppen hela fredagen när jag gick och väntade på att hon skulle komma.

Vi startade helgen med ett besök på Munch museet. Därefter blev det fika, shopping och utgång på Blå där det var konsert med en rappare från Detroit.

Vi upptäckte tre nya mysiga café i Oslo som inte är kedjor. Vi var bland annat på Chillout på Grünerløkka som också är en resebutik och bokhandel. Där hade de en supergod chokladkaka med Chili. I morse åt vi frukost på Kafé Caffé som ligger nära mig. Goda scones och gott kaffe och frukostbuffé för 80 kr.

I morse vinkade jag av Emma på tåget till Linkan. Efter att jag börjat gå mot jobbet fick jag sån lust att springa tillbaka och bara ge henne en liten kram till. Tåget stod ju faktiskt kvar på perrongen. Men det hade varit lite väl dramatiskt. Vi kommer ju ses igen. Jag hoppas bara att det inte dröjer 8 månader till nästa gång. Kanske blir det på Nya Zeeland i januari.

Att vara nära

Nu är jag tillbaka i Oslo och i lilla huset. Har redan hunnit jobba en hel vecka. Som vanligt märker man knappt av att man varit ledig. Nu känner jag mer och mer att jag har funnit mig till rätta här. Det tog ganska länge innan Oslo kändes som hemma. Jag tror att det var en kombination av att inte ha ett riktigt hem och det länge kändes som att jag var här tillfälligt.

Den här gången reste jag inte heller tillbaka ensam. Brorsan var med. Han jobbar som speltestare de här veckorna på Annikas företag i Drammen. Det är lyx att ha sin bror så nära. Vi som annars är 12 restimmar ifrån varandra. Snart är syster också nära. Hon har landat i Hamburg nu. Äntligen är vi i samma tidszon. Annars lever hon 12 timmar in i framtiden.

Mormor 80 år!

The Wedding Singer

Pierre och Camilla har blivit man och hustru. Ännu en svensk-norsk union är sluten. Det var ett fantastiskt trevligt bröllop. Det var till och med lite sorgligt att sätta sig på tåget till Linköping på natten. Brudparet ska flytta hela vägen till Västlandet i Norge. Jag har ju haft förmånen att ha dem i Oslo och det kommer kännas tomt utan dem.

Det enda som är bra med att bröllopet är över är att jag slipper vara nervös över att jag ska sjunga fel och sabba deras vigsel. Sången är sjungen och det gick bra! Trots en enorm nervositet höll rösten. Undrar om nervositeten någonsin kommer att gå över. Oavsett hur många gånger jag sjunger inför folk är jag ändå nervös. Men kanske det är bra. Det ökar koncentrationen och mina darrande ben bidrar till att ge rösten lite vibrato.

Sommaren så långt

Semestern är i full gång och på begäran kommer här några semesterminnen.

Bad på Ingrid och Björns land. Till och med modern tog ett dopp.

Sitges utanför Barcelona.

Sagrada Familia

Grillning hemma i Oslo

Eurovision song contest

Jag gillar ju när det händer saker runt omkring mig. Kanske är det jag föredrar storstad framför landsbygd och är så vansinnigt förälskad i New York. Det senaste året har det känts som om universum har verkat för att jag ska få delta i uppmärksammade skojigheter. Först hamnar jag mitt i inspelningen av Sex and the City. Sedan kommer Obama till Oslo och jag lyckas få se en skymt av honom hela tre gånger.

Nu är det Melodifestivalfinal i Oslo. Man kan riktigt känna av festyran i stan. Det är massa turister och vip-gäster till arrangemanget och konserter här och där. I torsdags på väg till jobbet mötte jag ett gäng melodifestivalturister och konstaterade nöjt att nu befinner jag mig lite i händelsernas centrum igen. På eftermiddagen ringde Anna och frågade vad jag hade för mig till kvällen. Hon hade extra biljetter till semifinalen på kvällen.

Det var sjukt kul att få uppleva detta på riktigt! Vilken folkfest, med uppklädda och utklädda människor från hela Europa. Trist att söta Anna Bergendahl inte gick vidare. Hoppas hon ändå kände vårt stöd i publiken. Vi var ju ganska många svenskar som var där och sjöng med och viftade med svenska flaggor.

Ikväll fortsätter festen. Ska träffa vänner och se på finalen. Vem ska man heja på nu då? Robert Wells?

Förväntansfull utanför Telenor arena. Mitt skeptiska ansiktsuttryck kommer sig av att en nyhetsfotograf just i detta ögonblick vände sin kamera mot mig. Anna hann ta en bild innan jag flydde undan i panik med fotografen ropandes efter mig: "Du må ikke bli sjenert!".

Folkfesten är igång. Musikfesten ska strax börja.

Man talar om vädret

Imorse tog jag på mig vantar, mössa och vinterjacka och gick ut i snö(o)vädret. I går sken solen och koltrasten sjöng. När jag gick hem från jobbet och såg de bulliga, ljusgröna knopparna i träden i slottsparken kunde jag med en längtans suck i bröstet konstatera att nu var våren här. ÄNTLIGEN! I dag var det vinter. Som om vi hoppat över sommaren och hösten och börjat om på december igen. Vad hände? Vi har ju firat valborg, vintern har rasat, sköna maj är välkommen och nu är det vår.

Men jag försöker intala mig att det väl blir vår så småningom. Som med allt annat handlar det om en tidsfråga. Förhoppningsvis kommer den till helgen när mamma och pappa är här.

Huspyssel

Senaste tiden har det pysslats en del i den lilla stugan. Våren börjar komma och med den även skaparlusten. Har varit lite dålig på att uppdatera bloggen, men här följer ett litet litet bildspel från den lilla lilla stugan.

Äntligen är jag färdig med min tröja. Började sticka i julas, och blev färdig nu i veckan. Känner mig lite tom nu. Vad ska jag nu sticka?

Igår var jag på loppis i Kringsjå med Anna och fyndade då dessa små kakformar för 20 kr. Nu kan jag göra bakelser och mazariner.

Har också köpt, samt planterat om pelargoner. Nu är det fint i fönstret. Nu ska här pysslas mera. Har blivit en riktig hemmafru. Hemmalagad müsli står på agendan.

Nidarosdomen

Var på möte i Trondheim idag. Hade blivit rekommenderad att besöka Nidarosdomen. Eftersom jag har en förkärlek till gamla katedraler tvekade jag inte att gå på rundvandring i denna. Den var fantastiskt fin. Himla synd att man inte fick fotografera inuti, men jag hade ändå inte kunnat återge stämningen som råder där. Det är nog just den där stämningen jag gillar med katedraler. Det är gammalt och lite mystiskt och ofta väldigt fridfullt.

Nej! Jag vill inte se det snöa!

Jag lärde mig för länge sedan att det inte snöar om det är kallare än några minusgrader. Den här vintern har dock begåvat mig med ny väderkunskap. I morse, liksom flera andra morgnar den här vintern, har jag tittat ut genom fönstret, sett att det snöar och konstaterat att det teoretiskt sett omöjligt kan vara kallare än -6 grader. Inte behöver jag yllekallingar idag. Väl ute i kylan på väg till jobbet inser jag att jag förkasta hypotesen. I morse visade termometern på Karl Johan -15, trots att det snöade.

Precis som pappa gillar jag att hålla koll på hur kallt och varmt det är ute. Då slipper jag fundera på hur jag ska klä mig. Förr rättade jag alltid kläderna efter temperaturen.

Kallare än -4 = yllekallingarna.

Varmare än +4 = jag vågar ta på mig min blå kappa.

Varmare än +20 = okej med shorts.

Kallare än -20 = raggsockar och varm choklad - inomhus.

Kanske är dags att skaffa en termometer?

Ebbas dop

I helgen var jag hemma i Linköping för att vara med på lilla Ebbas dop. Dopet var i fina Kaga kyrka mitt på öschöttaschlätta, som dagen till ära var otroligt vintervacker med snö och solsken. Ebba hängde nyfiket med i vad som skedde. Inga tårar och inga skrik. Men det kanske är så när man har en väldigt god hand att suga på.

Jag och Jossan stod för underhållningen och sjöng både "Det gåtfulla folket" och "Lyckans minut". Det blev himla fint trots att vi snubblade lite på texten. Det är svårt att hålla isär alla barn som tillhör det gåtfulla folket. Lyckans minut däremot gick bra och jag tog till och med det höga F:et. Det blev extra bra när min snälla morfar tagit sig tid och kraft till att göra en andrastämma. Det gav verkligen liv till den. Det var riktigt kul att sjunga med Jossan. Vi konstaterade att vi nog aldrig sjungit duett inför publik förr. Hoppas det blir fler gånger.

Ida skrattar åt den vilda bebin som Ebba fick av oss i present. De böckerna är fantastiska och vi hoppas att Ebba ska skratta minst lika mycket som vi har gjort.

Internet

Äntligen har jag internet i stugan! Efter mycket fram och tillbaka med Telenor fick jag det äntligen till att fungera. Var nere i deras butik idag för att fixa det. Varken de på support eller i butiken visste vad som var problemet. Tillslut ringde de nån "telenor-ekspert" som kunde tala om att det enbart var cd-skivan som medföljde modemet som skulle installeras, inte själva modemet. Väldigt tekniskt kompliserat med andra ord...

Precis när jag skulle gå kom en annan svensk in i butiken - Joe Labero. Han kom in och frågade personalen på engelska var man kunde växla pengar. Jag ser kändisar lite varstans nu för tiden.

Inredningsblogg?

Nu har jag äntligen flyttat in i min lilla stuga och dessutom tillfälligt lyckats ta mig ut på nätet. Den första förälskelsen för det lilla huset har ännu inte lagt sig och jag blir fortfarande lycklig av att bara sitta här och se mig omkring. Nu är det en ganska stor risk för att denna bloggen omvandlas till en inredningsblogg. För detta lilla huset är ännu inte färdiginrett.

Farmor och farmor trivs i nya stugan.

Spegel fanns redan på plats. Byrån har jag fått av Helen. Har tänkt att måla den och byta ut knopparna. Stolen har jag fyndat på finn.no.

Min fina matta från Gudrun Sjödén på plats.

Nytt bord från IKEA, stolar från finn.no och en superfin ljuskrona jag fick i julklapp av bror.

Mitt fina fina hem