Förvirringen fortsätter

Idag var det adventsgudstjänst i Svenska Margaretakyrkan. Damen som delade ut program frågade mig om jag var konfirmand. Jag ser tydligen ut som 14 också. Sjukt kul. Det gjorde min dag.

Åldersförvirrad tjej (14 år) fyller snart 29

I många avseenden känner jag mig vuxen. Jag bor i ett eget hus, har en magisterexamen och fast jobb i staten. Samtidigt får jag nästan alltid visa legitimation, även när det är 18-årsgräns, och mitt intresse för Twilight och Harry Potter delar jag mer med mina brorsdöttrar, som är i tonåren, än med folk i min egen ålder. Kollegor har bara skakat på huvudet när jag uttryckt min längtan efter att få se den nya Harry Potter-filmen och det har varit riktigt svårt att få tag i ett HP-fan i min egen ålder som också hade lust att se den. Därför blev jag otroligt glad när Hanna delade min entusiasm och gärna följde med på bio ikväll.

Vi möttes en stund innan filmen började för att fika och hinna skvallra lite. Pirriga inför filmen satte vi oss ned på ett café vid bion. Båda beställde varm choklad. Vi skrattade när vi kom på oss själva. Varm choklad och bio på en fredagskväll förde tankarna tillbaka till gymnasiet och jag kände mig som 17 igen. Och yngre skulle vi bli innan filmen var slut.

Vi var inte alls beredda på den norska översättningen av Harry Potter. Flera av karaktärerna hade andra namn, vilket var både förvirrande och irriterande. Därför försökte vi undvika att se på undertexterna så gott det gick. Men när det visade sig att "snitch" var översatt till "snopp" började vi fnissa hejdlöst och fick skärpa oss för att sluta. När Harry senare förklarade för Hermione att han inte hade fångat "snoppen" med handen utan i munnen, gick skrattet inte att stoppa. Vi bröt ihop, fnissade okontrollerat tills ögonen tårades och jag fick bita mig i handen för att inte brista ut i högljutt gapskratt. Jag ville nämligen inte utmana Harry Potter-extremisten som satt nånstans uppe till höger och som applåderade både när filmen startade och när den slutade, samt hyschade alla i salen som inte ville vara tysta under filmen. Jag kände mig som 14 igen. En fnissattack och jag hade halverat min ålder.

Jag känner mig fortfarande lite förvirrad över min ålder, men en sak vet jag säkert. Just nu är jag trött som en 28-åring som har jobbat en hel vecka. Dags för den här fjortisen att gå och lägga sig.
Gonatt!
Kramizzzz

Överambitiös och utarbetad

För er som undrar hur jag såg ut som överambitiös och utarbetad trollkarlsassistent kommer här ett litet foto.

Och för er som nu undrar varför jag gestaltar en överambitiös och utarbetad trollkarlsassistent kan jag berätta att det var min kostym och sedermera karaktär på en Halloween-fest med cirkus-tema för en dryg vecka sedan. Det var tänkt som en utklädnad, men blev en hel roll för kvällen. Folk undrade ju lite vad jag föreställde med fjädrar i håret äpple på huvudet, bandage på armarna, skärsår och blåmärken. Mitt svar blev en hel liten historia om min tid på cirkus. Äntligen ville folk lära känna assistenten, som annars bara hade en biroll i manegen. Jag fick möjlighet att lyfta fram artistlivets baksidor; itu-sågningar som gått fel, borttrollningar som inte fungerat, skelögda knivkastare som missat, trapetser som brustit, clowner som gråtit. Sådant som aldrig annars lyfts fram i ljuset.

Jag tror att jag hade blivit en utmärkt facklig representant för alla cirkusartister där ute.

Besök av mor och far