Första snön

Var nyss ute på en kvällspromenad i kvarteret. Har varit inomhus i 11 timmar så jag kände att jag behövde lite luft. På vägen hem började det snöa. Första snön för den här vintern. Nu är det riktig höst. Först tyckte jag att det var lite mysigt, men när jag tittade upp mot gatlyktorna där man såg snöflingorna virvla i ljusstrålarna så kändes det som att det var ganska nyss det var snö. Massor snö, varning för ras, halka och tåg kaos. Jag vet inte om jag är redo för det ännu. Är det inte tidigt med snö i oktober?

Men lite mysigt är det iallafall med höst. Nu sitter jag i farmors famn och stickar.

Partysvensker

Jag har en ny morgonvana. För att piggna till sätter jag på P3 morgen. Då får man lite trevligt prat och lite musik och jag kan långsamt vakna till liv. I morse blev jag däremot provocerad. En norsk rappduo har gjort en ny låt som heter "Partysvenske". Att döma av texten skulle man kunna tro att det är de som har klottrat på väggen i Pilestredet. Följ länken så kan ni lyssna på den.

Undrar varför det är ok att driva med svenskar och inte andra nationaliteter i det här landet. Syskongnabbet mellan Norge och Sverige är så otroligt tydligt här. Undrar om jag märker det tydligare här för att jag är invandrare och om norrmän upplever samma sak i Sverige. Detta måste undersökas. Fram tills dess får jag hämnas med den här låten.

HOFFMAESTRO

Igår var vi på HOFFMAESTRO. Eftersom vi hört att de har blivit utsedda till Sveriges bästa liveband (ingen vet dock vart vi har hört detta) var förväntningarna höga. Bandet levererade, men publiken var hemsk.

Inte långt ifrån där jag bor finns ett välkänt klotter på en vägg. Någon har någon gång varit så förbannad att han eller hon varit tvungen att klottra detta budskap:

Ända sedan jag såg detta har jag undrat vad en partysvensk är. Igår mötte jag Oslos partysvensker personifierade på HOFFMAESTRO-konserten. Jag vet inte helt hur jag ska beskriva dem. De är kanske vad Pia och jag brukar benämna som typiska Oslo-svenskar, som jobbar intensivt under en period och sedan drar i väg och reser. De klär sig i färgglada kläder och hänger på uteställen nere i centrum och hörs och syns väldigt väl. Igår var iofs det gemensamma draget rutig skjorta och öl i handen.

Det är väl ok att folk blir skräniga när de dricker och är på konsert. Det får man ju lite räkna med när man går på den här typen konsert. Vad jag inte hade räknat med var att jag borde ha vässat klorna innan jag gick hemifrån och gjort mig redo för cat fight, för partysvenskor är uppenbarligen bitchiga och sugna på bråk. En väninna till mig blev hotad med ett: "Akta dig!" med tillhörande arg blick och vasst, pekande pekfinger och blev även kallad "hora" av samma partysvenska. En annan väninna blev beskylld för att stå och knuffas och där blev det nästan slagsmål.

Om klottraren hade upplevd samma sak som jag gjorde i går så förstår jag raseriet som resulterade i Oslos mest kända skadegörelse. Men jag tror jag nöjer mig med ett "Partysvenskor; skärp er!". Jag vill inte uppleva detta igen på Håkan Hellström eller Salem al Fakir i november.

Höst i mina kvarter

Next to normal

Var på musikalen Next to normal igår. Den var verkligen otroligt bra. Jag har inte varit på så många musikaler eller pjäser, men den här var verkligen gripande. Tårarna rann både längs artisternas kinder och våra. Musiken var jättefin och historien stark. Rekommenderar alla att se den.

Däremot var vi inte helt beredda på att det skulle vara på nynorsk. Maria hade fått biljetterna billigare genom en förening och vi hade inte tänkt på att kolla det. Men det gick bra det också. Vi var helt enkelt extra kulturella igår.

Drottningbesöket

Det gick bra att sjunga igår. Det var faktiskt inte alls så nervöst som jag trodde att det skulle vara. Tråkigt nog sjöng vi på läktaren medan drottningarna satt längst fram i kyrkan. Jag och några andra nyfikna korister bestämde oss därför att smita ner och ta nattvarden längst fram i kyrkan. Det kändes väldigt okristligt att utnyttja nattvarden för att få ett leende från drottningen, men när vi stod i kön insåg vi att vi inte var de enda. Det serverades nattvard både längst fram och längst bak i kyrkan och kön framåt var avsevärt mycket längre än kön bakåt.

Hon var söt drottningen, hon såg precis ut som på tv (som man brukar säga) och jag fick faktiskt ett leende blick när jag jag log mot henne med oblaten klibbandes på tungan.

Lika fort som drottningarna kom var de borta. Tyvärr gick de med snabba steg längs altargången så mina foton blev bara suddiga. Det går inte riktigt att se att det är Silvia på bilderna. För bättre foton kan ni kolla in Annas blogg. Hon fick till och med hälsa på drottningarna.