God Jul

Lusse lelle

Idag var jag uppe i ottan och var på svenska kyrkans luciagudstjänst med Maria och Anna. Efteråt tog vi en mysig söndagsfika på Åpent bakeri. En otroligt bra start på dagen. Nu är det bara timmar kvar tills jag ska tillbaka till kyrkan och börja träna inför kvällens konserter. Glad Lucia till er alla!

Anna

Jag och Maria

Starstruck

Under den här hösten har jag sett många världskändisar. Iallafall i relation till hur många jag sett förut. I New York såg jag hela gänget i Sex and the City och Dr Phil. Jag har upptäckt att jag i sådana ögonblick har svårt att behärska mig. Jag blir helt enkelt starstruck och har inga möjligheter att dölja det. "I'm so exited, and I just can't hide it."

Med andra ord lyste mina ögon starkare än alla ljus på Karl Johan när jag gick på den gatan ned i morse till jobbet. Det var avspärrningar överallt, poliser och helikoptrar. Jag älskar när det händer saker. När jag kom fram till jobbet märkte jag att de hade spärrat av gatan utanför kontorsbyggnaden. När min kollega sa att Obama skulle vara på Nobels fredsinstitutt kl 9.20 tog det inte lång tid för mig att koppla att han förmodligen skulle ta vägen förbi utanför mitt jobb.

Mina kollegor var inte lika ivriga som jag men jag lyckades samla ett gäng för att gå ner och se kortegen. Sagt och gjort. Vi behövde inte vänta mer än tio minuter innan de första bilarna kom. Polisbilar, både svenska och norska, svarta bilar med svartklädda män, motorcyklar och sen OBAMA i svart bil med amerikanska flaggor!!! Därefter fler polisbilar, ambulanser och skåpbilar. På några sekunder var det över, men lyckoruset ligger kvar.

Lurade också med mig Maria för att vinka till Obama när han skulle gå ut på balkongen på Grand Hotel kl 19. Jag tror aldrig jag har sett så mycket folk på Karl Johan. Inte ens på 17. mai. Lyckan var stor när ag såg honom bakom banderoller och facklor och folk som trängdes. Patetiskt nog skrek jag "Jag såg honom! Jag såg honom!" efteråt... Men vad gör det? Jag bjuder på den. Ibland måste man låta sig hänföras.

Karl Johan med avspärrningar.

Så här glad var jag efter att sett paret Obama.

Mitt i kaoset bland tusentals människor - norrman på tur. Helt otroligt

Jag överlevde och lever

Nu var det väldigt längesedan jag uppdaterade här. Jag får väl börja med att skylla på influensan jag hade i slutet av oktober. Förhoppningsvis var det svininfluensan. Då har jag haft den. Annars lär jag väl få den också. Det är en lustig känsla nu när jag antagligen har haft den. Känner mig liksom lite oslagbar och stark. Jag är antagligen immun mot den hemska svininfluensan. I survived! Om det nu var den... peppar peppar... bank i bordet...

Sedan kom en period då det inte hände så mycket. Sen kom Kristoffer en vecka. Därefter var det konsert med Lasse! Måste säga att det nog var den bästa Winnerbäck-konsert jag varit på. Jag undrade innan om Lasse-klacken skulle vara där. (alltså de som på konserter skriker "LASSE" och klappar tre gånger) Jo då. De var där. Det kändes med andra ord som att vara hemma.

I helgen var jag i Stockholm på klassfest. Det blev fika, bowling och sedan utgång på Berns. Bjuder på lite foton från det.

Är jag knäpp eller bara lite galen?

Jag har äntligen fått tummen ur och folkbokfört mig i Norge. Härom dagen kom mitt nya norska personnummer och det är så himla fint. Ja, numret är fint. Ska försöka förklara. Mitt gamla nummer passade liksom inte mig. Det var en massa 6:or som inte alls passade in. Mitt nya nummer består av röda och gula siffror och har därmed samma färger som mitt födelsedatum, 27.03.82. (Nollan ska egentligen vara genomskinlig, men då syns den ju inte här.) Detta för dessutom med sig att mitt födelsedatum numera har samma färg som mitt namn, Liv Åse Maria Johansson. Med andra ord känner jag att det existerar en fin symmetri mellan namn och personnummer. Det är nästan så jag blir lite glad av det.

Man skulle kunna tro att jag är lite störd, men allt detta har ett ord. Förra året lärde jag mig att det kallas för Synestesi och det är att hjärnan kopplar samman flera olika sinnen. Det vanligaste är att man ser ord och bokstäver i färg. Mina siffror ser jag dessutom i en linje som går uppåt fram till siffran 10, kröker lite vid 11, svänger vänster vid 20 fram till 100 då den svänger i en böj till vänster hela vägen till 1000. Jag ser också namn, personer och ackord i färg. Musik har färg. Ett år är en cirkel. Årsföljden är en linje som kröker lite här och där. Kraftigaste vändningen är vid år 0, då den går från en horisontal linje til en vertikal linje fram till idag. Men den är lite böjd här och där på sina håll.

Då har ni fått en liten inblick i min hjärna. Var det läskigt? Vilken färg har ditt namn?

Farmor och Farmor och jag

Det var i en möbelbutik i Tannefors som jag först fick upp Carl Malmstens möbler. Jag stod länge och tittade på ett skåp som var så otroligt fint och jag frågade mig själv om jag någonsin skulle ha råd med sådana möbler. Skåpet kostade 18.000 kr. Jag har länge letat och längtat efter att fynda en Carl Malmsten-fåtölj, helst en Farmor. Därför är det nog förståeligt att jag fick hjärtklappning härom dagen när jag letade möbler på Finn (Norges motsvarighet till Blocket) och såg att någon sålde två Farmödrar för en tiondel av vad de egentligen är värda!


Jag ringde på annonsen och några timmar senare satt jag hemma i mitt rum och myste med Farmor och Farmor. Det är originalklädsel och tyget är inte alls slitet, bara lite blekt på sina håll. Lyckan är stor.

Halleluja!

Jag sjunger ju numera i svenska kyrkans kör och idag var vi med och sjöng på högmässan. Senaste gången jag var på en ordentlig gudstjänst var under konfirmationstiden och jag kände mig verkligen som en vilsen nybörjare idag. Till synes utan uppmaning sjöng alla helt plötsligt eller läste högt nån liten rad om Gud och Jesus. Tillslut var det en i kören som upptäckte att jag inte hängde med och pekade i programmet var vi var och på vad som skulle hända. Jag halkade med på sista raderna av "Fader vår" och kände att jag äntligen var med i leken när det var dags för att önska Guds fred. Det var längesedan jag sjöng solo, men det gick ändå hyfsat bra. Publiken var inte det minsta läskig då den bestod av ett 20-tal pensionärer. Jag stod dessutom på läktaren och var osynlig för alla utom kören. Bästa var ändå kyrkkaffet efteråt. Mycket gott och trevligt! Det är underbart att få sjunga så här mycket igen. Ser fram emot jul och Lucia.

NEW YORK

New York är ingen stad för mig, det är en förälskelse. Nu har jag varit hemma i en vecka och kan fortfarande inte fatta att jag nyss var där. Går och luktar på mina kläder som jag hade där och tycker att det luktar New York, ungefär som när man lånat en tröja av sin pojkvän och ligger hemma och luktar på den och saknar honom. Här kommer ett fåtal av de 500 bilder jag har tagit.

En öl i Brooklyn

Empire State Building

Filminspelning av Sex And The City

Jag sitter andaktsfullt på trappan som används som Carrie's trappa i Sex and the city

Pappa 75 år

I helgen reste jag till Linköping. Det var kalas för pappa som har fyllt 75 år. Det var ett mycket trevligt kalas. Fick träffa släkt som jag inte sett på länge. Dessutom önskade sig pappa en present som kommer mig till gagn också. Han ville ha en resa till Oslo. Och det fick han. Så i höst väntar jag finbesök.

Den 26 juli fick Emma och Lars (mina vänner, inte mina syskon) en liten dotter. Jag hade ju tänkt sticka en liten gåva till henne, men hon kom så tidigt så det blev en panikstickning så att jag skulle bli färdig till jag kom hem. Eftersom den lilla jentan är delvis norsk tyckte jag att det passade bra med ett par norska knästrumpor. Här är resultatet:

Och här är Lars och Emmas "resultat". Lilla söta Ebba, som ännu är lite för trött för att äta själv och måste "tankas" (som pappa så fint uttryckte det) med sond. Det är nog den minsta lilla bäbis jag någonsin haft i min famn, men definitivt en av de allra sötaste.

Köpenhamn

Förra helgen var jag i Köpenhamn. Pia har flyttad dit nu efter att i över ett år ha pendlat till sitt jobb från Malmö. Vi var fem stycken från universitetsklassen som åkte och hälsade på och som vanligt hade vi sjukt kul. Mitt plan gick halv sju på måndag morgon. Trots att jag var trött hade nära till skratt så fort jag tänkte på helgens eskapader. Smålog hela resan hem och skrattar fortfarande när jag tänker på tryffelsvinet. Tack för en toppenhelg! Ses i Stockholm i november!

Lilla sjöjungfrun. Av oss även korad till världens mest överskattade sevärdhet.

Mycket gott kaffe, från bakluckan på en bil.

Ibland är det så tydligt att man är utomlands.

Bästa kaffet i Oslo?

I helgen hade jag mycket trevligt besök av Jossan. Jag kan inte minnas när vi senast spenderade så mycket tid tillsammans som en hel helg. Måste varit flera år sedan. Jossan är en av mina kaffe-finsmakar-vänner. (Jo då, jag organiserat in er alla i olika områden för att hålla ordning på er.) Hon är nog den enda jag känner som är ännu mer kritisk än jag när vi går ut och fikar. Därför var vi självklart tvungna att besöka ett café som ägs av en världsmästare i kaffesmakning - Tim Wendelboe. Han rostar sitt eget kaffe på Grünerlökka och dit promenerade vi i regnet.

På vägen dit konstaterade Jossan och jag att vi med vår kunskap och erfarenhet definitivt kan titulera oss "barista" utan att skämmas. Tim Wendelboes kaffe höll hög kvalitet och var mycket gott. Men jag tror jag skulle behöva öva upp mina färdigheter i kaffesmakning innan jag kan uttala mig om vad som skiljer hans kaffe från kaffet som serveras på andra bra caféer. Hur som helst var det helt klart värt ett besök och vi fick dessutom se världsmästaren själv bakom disken.

Semesterbilder

Min första betalda semester spenderade jag tillsammans Kristoffer och syskon på Gotland. Här bjuds på några "Kodak-moments".

Vid Kallbadhuset

Inspektion av vallmo vid klosterruin

Vårt färdmedel till Fårö. Det var nog denna lilla bil som gav mest semsterkänsla. Det var som när jag var liten och familjen åkte på bilsemester utan AC, med rutorna nedvevade så att vinden blåste i håret och det väsnades så mycket att man knappt hörde vad någon sa.

Liten fiskestuga på väg mot raukarna.

Raukområde

En cykeltur tog oss till Högklint

S:t Lars kyrka

Solnedgång på galgbacken

Vad är väl en sommar utan en sommaräng?