Jeg er fra Sverige

Imorgon är det dags för Norsk som andrespråk igen. Jag är faktiskt lite nervös. Vi är runt 10 st invandrare med olika bakgrund. Två av oss är svenskar. Dock visade det sig förra gången att jag är den som "har störst problmer med uttale!", som lärarinnan så bestämt beskrev det. Jag förklarade att jag aldrig har pratat norska eftersom alla runt omkring mig säger att det minsann inte behövs eftersom alla norrmän förstår svenska. Dessutom är många norrmän mycket bestämda på att man ska hålla på sin dialekt och sitt ursprung, vilket för min del innebär att fortsätta prata svenska. Lärarinnan på kursen inser däremot precis som jag värdet av att också kunna prata norska, även om man är svensk. Så för min och den andra svenskens del är det uttalsträning som gäller, vilket innebär att läsa högt inför hela klassen...

Nu har jag därför suttit hemma och läst högt på norska för mig själv. I alla fall har jag försökt. Det var mycket svårare än vad jag trodde. Alla dialekter här försvårar läroprocessen något enormt. Jag bor med en från Stavanger och arbetar med folk från både Bergen, Molde och nord-Norge. (mormor vet iaf vad jag menar nu) På jobbet hör jag dessutom mig själv blanda hej vilt mellan svenska och norska ord med klanger från olika dialekter. Vi får väl se vad som sker på kursen. Läraren verkar himla bra och bestämd så jag är helt övertygad om att jag kommer lära mig massor!

Kos og klem!