Det är ju så typiskt mig!

Vi hade julfest på jobbet i helgen och vem tror ni höll talet mannen eller "Herrenes tale". Bilden kanske är avslöjande. Det är så typiskt mig att tacka ja till sånt. "Ja da, jeg kan holde talen. Det er ikke noe problem!" Sen går jag och är nervös och har svårt för att äta flera dagar innan. Jag tog iallafall tillfället i akt och prata om norska män och passade på att säga vad jag tycker. Det verkade dessutom som om talet var uppskattat. Folk skrattade och jag fick pausa för applåder och senast i dag blev jag stoppad av en för mig helt okänd kollega som bara ville säga att mitt tal var bra. Sådan värmer och då helt plötsligt så är det värt den där oron och nervositeten som legat och gnagt i magen sedan jag sa jag till att tala.

Imorgon åker jag hem och längtar verkligen! Vi ses om ett dygn!