Eurovision song contest

Jag gillar ju när det händer saker runt omkring mig. Kanske är det jag föredrar storstad framför landsbygd och är så vansinnigt förälskad i New York. Det senaste året har det känts som om universum har verkat för att jag ska få delta i uppmärksammade skojigheter. Först hamnar jag mitt i inspelningen av Sex and the City. Sedan kommer Obama till Oslo och jag lyckas få se en skymt av honom hela tre gånger.

Nu är det Melodifestivalfinal i Oslo. Man kan riktigt känna av festyran i stan. Det är massa turister och vip-gäster till arrangemanget och konserter här och där. I torsdags på väg till jobbet mötte jag ett gäng melodifestivalturister och konstaterade nöjt att nu befinner jag mig lite i händelsernas centrum igen. På eftermiddagen ringde Anna och frågade vad jag hade för mig till kvällen. Hon hade extra biljetter till semifinalen på kvällen.

Det var sjukt kul att få uppleva detta på riktigt! Vilken folkfest, med uppklädda och utklädda människor från hela Europa. Trist att söta Anna Bergendahl inte gick vidare. Hoppas hon ändå kände vårt stöd i publiken. Vi var ju ganska många svenskar som var där och sjöng med och viftade med svenska flaggor.

Ikväll fortsätter festen. Ska träffa vänner och se på finalen. Vem ska man heja på nu då? Robert Wells?

Förväntansfull utanför Telenor arena. Mitt skeptiska ansiktsuttryck kommer sig av att en nyhetsfotograf just i detta ögonblick vände sin kamera mot mig. Anna hann ta en bild innan jag flydde undan i panik med fotografen ropandes efter mig: "Du må ikke bli sjenert!".

Folkfesten är igång. Musikfesten ska strax börja.