I många avseenden känner jag mig vuxen. Jag bor i ett eget hus, har en magisterexamen och fast jobb i staten. Samtidigt får jag nästan alltid visa legitimation, även när det är 18-årsgräns, och mitt intresse för Twilight och Harry Potter delar jag mer med mina brorsdöttrar, som är i tonåren, än med folk i min egen ålder. Kollegor har bara skakat på huvudet när jag uttryckt min längtan efter att få se den nya Harry Potter-filmen och det har varit riktigt svårt att få tag i ett HP-fan i min egen ålder som också hade lust att se den. Därför blev jag otroligt glad när Hanna delade min entusiasm och gärna följde med på bio ikväll.
Vi möttes en stund innan filmen började för att fika och hinna skvallra lite. Pirriga inför filmen satte vi oss ned på ett café vid bion. Båda beställde varm choklad. Vi skrattade när vi kom på oss själva. Varm choklad och bio på en fredagskväll förde tankarna tillbaka till gymnasiet och jag kände mig som 17 igen. Och yngre skulle vi bli innan filmen var slut.
Vi var inte alls beredda på den norska översättningen av Harry Potter. Flera av karaktärerna hade andra namn, vilket var både förvirrande och irriterande. Därför försökte vi undvika att se på undertexterna så gott det gick. Men när det visade sig att "snitch" var översatt till "snopp" började vi fnissa hejdlöst och fick skärpa oss för att sluta. När Harry senare förklarade för Hermione att han inte hade fångat "snoppen" med handen utan i munnen, gick skrattet inte att stoppa. Vi bröt ihop, fnissade okontrollerat tills ögonen tårades och jag fick bita mig i handen för att inte brista ut i högljutt gapskratt. Jag ville nämligen inte utmana Harry Potter-extremisten som satt nånstans uppe till höger och som applåderade både när filmen startade och när den slutade, samt hyschade alla i salen som inte ville vara tysta under filmen. Jag kände mig som 14 igen. En fnissattack och jag hade halverat min ålder.
Jag känner mig fortfarande lite förvirrad över min ålder, men en sak vet jag säkert. Just nu är jag trött som en 28-åring som har jobbat en hel vecka. Dags för den här fjortisen att gå och lägga sig.
Gonatt!
Kramizzzz
Vi möttes en stund innan filmen började för att fika och hinna skvallra lite. Pirriga inför filmen satte vi oss ned på ett café vid bion. Båda beställde varm choklad. Vi skrattade när vi kom på oss själva. Varm choklad och bio på en fredagskväll förde tankarna tillbaka till gymnasiet och jag kände mig som 17 igen. Och yngre skulle vi bli innan filmen var slut.
Vi var inte alls beredda på den norska översättningen av Harry Potter. Flera av karaktärerna hade andra namn, vilket var både förvirrande och irriterande. Därför försökte vi undvika att se på undertexterna så gott det gick. Men när det visade sig att "snitch" var översatt till "snopp" började vi fnissa hejdlöst och fick skärpa oss för att sluta. När Harry senare förklarade för Hermione att han inte hade fångat "snoppen" med handen utan i munnen, gick skrattet inte att stoppa. Vi bröt ihop, fnissade okontrollerat tills ögonen tårades och jag fick bita mig i handen för att inte brista ut i högljutt gapskratt. Jag ville nämligen inte utmana Harry Potter-extremisten som satt nånstans uppe till höger och som applåderade både när filmen startade och när den slutade, samt hyschade alla i salen som inte ville vara tysta under filmen. Jag kände mig som 14 igen. En fnissattack och jag hade halverat min ålder.
Jag känner mig fortfarande lite förvirrad över min ålder, men en sak vet jag säkert. Just nu är jag trött som en 28-åring som har jobbat en hel vecka. Dags för den här fjortisen att gå och lägga sig.
Gonatt!
Kramizzzz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar