För en gångs skull är jag glad över att inte vara mitt i händelsernas centrum i Oslo. Fredagen 22. juli var jag hemma i Linköping när pappa ropade att det var explosioner i Oslo. En bomb hade exploderat i Regjeringskvartalen där jag numera går varje dag till och från jobbet och där svenska Margaretakyrkan ligger. En terrorattack mitt i min vardag. Resten av detaljerna känner nog alla till vid det här laget.Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det är svårt att skriva nåt som inte känns klyschigt eller ytligt. Så jag skriver inget mer, bara att jag är glad över att bo i ett land där man möter ondska med kärlek och fascism med demokrati. Det är starkt, modigt, vackert och helt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar