Återträff med Vifolkaskolan

I helgen var jag hemma på återträff. Tokigt nog är det 10 år sedan jag slutade 9:an så i Folkets park i Mjölby skulle detta självklart firas. Det var både mycket och lite som hade förändrats. Grabbarna hade skägg, var längre och en del kände jag inte ens igen. Någon var gravid, flera hade barna och några ska gifta sig. En del pluggade och andra jobbade. Några bor i Mjölby och andra har flyttat utomlands. Vad som ändå var som förrut var den härliga, avspända stämning som var den tiden vi gick på Vifolkaskolan. Det är en stämning som jag i efterhand har lärt mig att uppskatta enormt mycket eftersom det är få förunnat att ha en bra, trygg, mysig och avslappnad högstadietid.

Ni kanske tycker att jag romantiserar, att det faktiskt inte var så härligt att gå på högstadiet. Lite mobbing och problem måste det ju ha funnits. Det fanns det också. Han som låste upp toan när jag var där inne kom på festen och påminde mig om sådant. Samtidigt är jag inte ensam om att se tillbaka på den tiden med ett leende så kan jag ju inte minnas helt fel.

Så som jag minns det så kunde jag till 100% vara mig själv tillsammans med mina klasskompisar på högstadiet. Det var inget spel, inga fasader. Man accepterades som den man var oavsett om man var linköpingsbo eller grisbonde från V.Harg. Jag längtar inte tillbaka till den tiden, men jag ser tillbaka med glädje.

Gamla tjejgänget från högstadiet