Norge och Sverige är lika på många sätt och ganska fort glömmer man att man befinner sig utomlands, fram till den dagen man ska baka och snabbt blir påmind om grannländernas vitt skilda matkultur. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att svenska varor inte finns i norska butikshyllor. Men icke!
Det är samma visa varje gång jag ska baka till fredagskaffen. Alltid är det någon liten ingrediens eller tillbehör som saknas och som inte går att få tag i. Knäckformar, formar till småkakor såsom hallongrottor, bittermandlar och rågflingor är icke-existerande eller sällsynta. I torsdags skulle jag ha mandelmassa till semlor. Som vanligt sprang jag irriterad från butik till butik och letade. När jag frågade efter mandelmassa mötte butiksbiträdena mig med den där frågande blicken som jag nu så väl känner igen. En kille gjorde ett gott försök att sälja kransekakemasse till mig och försäkrade mig om att det var samma sak som mandelmassa. Jag blev så uppgiven. Jag har ju lyckats baka semlor i Spanien och tänkte att det därför borde vara fullt möjligt också i Norge.
Antar att det var så här mormor kände sig när hon som norsk i Sverige letade råvaror till brödet hon skulle baka och fick höra av det svenska butiksbiträdet:
"Jasså är det det här du ska ha? Det ger vi till hönsen!"
Efter att ha beklagat mig under lunchen visade det sig att en kollega hade koll på utbudet av ingredienser till bakning. Hon upplyste mig om att mandelmassa normalt inte finns i Norge, men de säljer det på IKEA. Det borde jag ha vetat! Det är ju så med allt det andra. God ost och pepparkaksdeg kan man ju få tag i där t.ex. För att baka mina svenska godsaker får jag helt enkelt ta mig till svenska butiken. Inför nästa bakning blir det en tur med IKEA-bussen.
Den här gången löste det sig ändå ganska bra. I fjärde butiken fann jag "Ekte marsipan" som innehöll 50 % mandelmassa och fredagskaffen var räddad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar